Den mindre hackspetten

Akrobaten i det lilla formatet


Text och foto: Göran Knutas


Den mindre hackspetten (Dendrocopos minor eller Dryobates minor som vissa föredrar att kalla den) är Europas minsta hackspett. Storleksmässigt är den jämförbar med en gråsparv och blir 14-16,5 cm lång med ett vingspann på 24–29 cm. Ryggen är svart med vita tvärband och bröstet smutsvitt med fina grå streck. Hanen utmärks av den röda hjässan medan honan har en mer diffus brunvit hjässfläck. Flykten går på typiskt hackspettsmanér i djupa bågar.
Ytligt sett kan den mindre hackspetten tyckas likna den (hos oss mycket sällsynta) vitryggiga hackspetten, men den betydligt mindre storleken och avsaknad av rött på undergumpen är karaktärer som tydligt skiljer den från sin större släkting.


Den mindre hackspetten trivs bäst i täta och lövrika naturskogsbestånd med inslag av sumpskog och med rik förekomst av murkna stammar, högstubbar och döda grenar på äldre träd. Den förekommer även i äldre kulturbygd med ekdungar och hagmarker. Al, björk och ek är trädslag som ofta ses i de miljöer som den mindre hackspetten föredrar.


Den mindre hackspetten kan lokalt hittas över större delen av Sverige utom i fjälltrakterna, förutsatt att naturtypen är den rätta. Hackspettens speciella krav på biotopen gör också att dess förekomst kan fungera som en indikator på artrika och extra värdefulla naturområden.


Boet placeras i ett murket lövträd som exempelvis en al eller björk på cirka 5 meters höjd. Oftast görs en ny häckningshåla varje år. Boets ingångshål brukar vara ca 30x35 mm stort. Häckningshålor i barrträd förekommer mycket sällan. Reviret försvaras under häckningstiden energiskt mot artfränder av både hane och hona med såväl trumningar som sång.


Den mindre hackspettens ekologiska nisch är i första hand trädens yttre skikt och den hittar sin föda på barken, bladen och i de mossor eller lavar som växer på träden. Ofta ses den vigt klättra runt på tunnare grenar högre upp i träden. Främst är det insekter, bladlöss och larver den livnär sig på. Under vintern äter den övervintrande skalbaggar och deras larver som den pickar fram lite djupare under barken i murkna träd. På våren kan även sav vara en del av dieten. Vintertid ses den mindre hackspetten ibland på fågelbord där den gärna äter fett från talgbollar eller solrosfrön.


Den mindre hackspetten är inte akut hotad och tycks ha en relativt stabil population i världen men på vissa ställen minskar den som t ex i sydöstra Europa. Storskaliga biotopförändringar som torrläggning av fuktområden och avverkning av värdefull lövskog är troliga orsaker. Att ersätta lövträd med monokulur av barrträd är heller inget som gynnar den mindre hackspetten som kräver en högre grad av biologisk mångfald i sin häckningsmiljö för att trivas.


När häckperioden startar under tidig vår hörs ofta den mindre hackspettens typiskt glesa trummande eller den lite pipiga sången. Sången kan förväxlas med göktytans men är rakare och låter mindre gnällig. Både hanen och honan trummar men honans trumvirvel är ofta lite kortare och vekare än hanens.
Resten av året lever de mindre hackspettarna ett mer undanskymt liv och kan vara lätta att förbise även om deras läten ibland hörs även utanför häckningstid. De är heller inte nödvändigtvis knutna till reviret under resten av året och honorna tycks röra sig över större områden än hanarna. En hypotes är att de under vintern periodvis söker sig in i tätare skogsområden där de kan få bättre skydd mot väder och vind.

Lyssna på den mindre hackspettens sång här.


Inte sällan hänger den mindre hackspetten, på ett rätt typiskt sätt, uppochner under tunna grenar för att kunna avsöka undersidan av blad eller bark. Den kan ibland framstå som lite rastlös i sitt beteende när den kvickt rör sig mellan olika träd och släpper man den ur sikte ett par sekunder så kan den plötsligt vara borta.
Ett sätt att upptäcka den utanför den ljudliga häckningstiden kan vara att bara stå tyst och lyssna efter de små diskreta pickande ljud som den gör under sitt födosök. Med lite tålamod, tur och kunskap om den mindre hackspettens biotopval, kan man då få se den minsta akrobaten ur hackspettsfamiljen klänga omkring i grenverket när man riktar blicken lite uppåt.