Strömstaren

En tätting mot strömmen


Text och foto: Göran Knutas


Strömstaren

är på många sätt en fascinerande fågel och den enda tätting i Europa som både kan dyka och simma under vattnet. Utan minsta tvekan kastar den sig ner i en virvlande fors och först en lång stund senare dyker den upp nedströms. Ofta med något ätbart i näbben som den hittat på botten. Strömstaren är först och främst en häckfågel i norra Sverige men i takt med att vintern drar sig allt längre ner genom landet och de mindre vattendragen isläggs, så flyttar den söderut. I Södermanland dyker de första övervintrarna vanligtvis upp i slutet av oktober och i januari-mars är antalet som störst i forsar och bäckar. Ju bistrare vintern är desto fler exemplar brukar ses i de vattendrag som ännu har öppet vatten.


På avstånd

ser strömstaren tämligen oansenlig ut och kan vara svår att få syn på när den sitter still på en sten invid en mörk strandbrink. Den stora vita haklappen kan beroende på miljö och årstid, förenkla eller försvåra upptäckten. På närmare håll ser man att fjäderdräkten i själva verket är mörkt grå och brun i oräkneligt antal nyanser och strukturer. Strömstarens ögon är pigga med en vackert brun iris. Näbben är svart och ganska bred vid basen. Fjäderdräkten är extra dunförstärkt på strategiska ställen som huvud och vingar. Dunet på bröstet och ryggen har också en ovanligt fin struktur som ökar isoleringsförmågan.


Extra starka ben

och klor gör att strömstaren kan hålla sig fast och gå runt på botten, även i mycket strömt vatten, på jakt efter matnyttiga småkryp. Strömstarens blod kan binda mer syre än andra tättingars, vilket gör att den kan vara under vattnet i upp till tio sekunder.
Att balansera på ett ben, ståendes på en hal sten mitt i forsen och samtidigt klia sig på huvudet med det andra benet, går också alldeles utmärkt, om man är strömstare.


Kalla vintrar

innebär ofta brist på öppet vatten vid övervintringsplatserna och konflikter kan uppstå. Det korta och sträva locklätet hörs då frekvent när fåglarna jagar varandra över vattnet. Flykten är snabb och rak utan bågar eller glid och med snabba vingslag.


Strömstarens ögonlock

är dunbeklädda och därmed extra värmande när den dyker i det kalla vattnet. Den äter mest bottenlevande djur som nattsländelarver och dykarbaggar. Boet placeras vid strömmande vatten i klippskrevor, under broar och liknande. Det är format som ett klot med en rund öppning och byggs av strån och mossa och fordras invändigt med fjädrar och dun. 4–6 rent vita ägg läggs i boet och ungarna tas om hand av båda föräldrarna.


I södra Sverige

är det ovanligt att strömstaren stannar kvar för att häcka och i april ses bara enstaka fåglar på genomresa. Men redan på övervintringsplatserna så verkar parbildningen inledas och hanarna sjunger allt flitigare när dagarna blir längre. Sången är en lite tveksam och knagglig ramsa men ändå såpass stark och vass att den tränger genom forsens brus. När våren kommer på allvar i maj har de flesta strömstarar dragit norrut mot de norska och svenska fjällens vattendrag. Men nästa vinter då finns den förhoppningsvis här igen. Forsens flinkaste fågel som är fena på fjärilsim och en baddare på att dyka.